...tänkte jag med det samma jag hörde/läste/såg någonting om skam. Jag hade hört att det var en norsk serie och där var det redan ett nej för mig. Jag kollar endast på engelska serier, för enligt mig är dom de bästa. Dessutom handlade det om tonåringar som är mellan 1-3 år yngre än mig, en tidsperiod som jag kommer ihåg som igår, men som känns som en livstid sedan. No way att jag ens tänker tänka på att lägga på ett avsnitt.
MEN, så började jag tänka på varför alla andra kollade på serien, varför var serien så jäkla populär? Så när min kusin skickade en snap på att hon kollade på Skam, frågade jag henne vad fascinationen med serien var om, och efter ett par snap meddelande senare hade hon övertalat mig att kolla serien. Jag började kolla serien, inte så värst förtjust i den, men kunde ändå inte sluta kolla. Det var först i säsong två som jag började ÄLSKA serien. Det var karaktärerna Noora och William som fick mig att fortsätta titta, jag kunde inte sluta. Jag älskade dramat mellan Noora och William och alla runtomkring. Enligt mig är denhär serien det mest realtistiska perspektivet man kan ha på gymnasieåldern. Nu händer det ju inte lika mycket i lilla Jakobstad som i stora Oslo. Men jag kan relatera till varje karaktär och till varje händelse, för jag har varit där, i gymnasiet. Jag har druckit, festat, sökt kärlek, hittat kärlek, förlorat kärlek, precis som dem i Skam. Jag ser mig själv i varje karaktär och det är det som gör serien till en så bra serie. Om ni inte har sett denna serie rekommenderar jag verkligen er att göra det! För att denna vecka kommer vara en riktigt Skam-vecka, so you better keep up! Och jo, jag kollade ut säsongerna på 3 dagar.
 
Höjdpunkten i serien här nedanför:
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress